När Bruce McLaren och Chris Amon segrade i Le Mans 24-timmars 1966 var Ford inte det enda amerikanska företaget som tog sin plats på världsscenen. Den berömda svarta GT40 Mark II startade tävlingen på däck från Firestone, företagets stora rival i det så kallade däckkriget, men när bilen körde över mållinjen var det på Goodyear-däck.
Det som krävdes för Fords spektakulära triumf över Ferrari började trilla på plats 1959.
När ett hjärtfel ändade den förre Le Mans-vinnaren Carroll Shelbys förarkarriär i förtid riktade han uppmärksamheten mot att vinna distributionsrätten för Goodyears racingdäck i västra USA.
Det var början på ett framgångsrikt racingsamarbete som skickade ut Shelbys amerikanska team på den internationella scenen och ledde till utvecklingen av legendariska Cobra och Shelby Mustang.
År 1963, när förhandlingarna om att köpa Ferrari misslyckades, tog Ford sikte på att slå italienarna på banan. För att påskynda Fords racingprogram tog Ford hjälp av ett handplockat team av designers, bland annat Carroll Shelby.
Det var Shelbys racingerfarenhet som fick Goodyear att finansiera skapandet av den första Cobra-baserade Daytona Coupe, designad av Peter Brock. Den här läckra racerbilen med banbrytande aerodynamik gick vidare till att göra det omöjliga och slog Ferraris 250 GTO i kampen om segern i GT-klassen, med en fjärdeplats under Le Mans 1964. Men det var inte slut med det.
När Shelby äntligen satt bakom ratten i Fords GT40-program började den legendariska bilen snabbt få upp farten. Det skulle dock bli en olycksbådande start. År 1964 lyckades ingen av de högt prisade nya Fordarna slutföra Le Mans, eller något annat lopp.
Men som Shelby stolt konstaterade – de lyckades sätta skräck i Enzo Ferrari när de klockade 350 km/h på den berömda Mulsannerakan.
År 1965 blev en liknande berättelse, där Ferrari svepte hem podiet på Le Mans igen och inte en enda GT40 korsade mållinjen. År 1965 var även året då North American Racing Teams (NART) Ferrari 250 LM, med Masten Gregory och Jochen Rindt bakom ratten, oväntat gav Goodyear deras första totalseger i 24-timmars.
När Le Mans närmade sig förblev Ferrari den klara favoriten. Men Ford var fast beslutna att göra intryck och ställde upp med åtta 7-liters GT40 Mark II i loppet.
Trots Shelbys relation med Goodyear monterades anmärkningsvärt nog inte Wingfoot-däck på alla bilar. Vid den tiden ingick ofta enskilda förare däckavtal istället för hela team. Förarna till den svarta #2-bilen, Bruce McLaren och Chris Amon, hade båda kontrakt med Firestone.
Klockan fyra på eftermiddagen startade racet under fuktiga förhållanden och det blev snabbt uppenbart att Goodyear lämpade sig bättre än Firestone i vätan. Medan två av Shelby-bilarna – #1 med Ken Miles/Denny Hulme och #3 med Dan Gurney/Jerry Grant – var nöjda med sina däck, upptäckte McLaren att det lossnade stora bitar när han körde snabbare än 335 km/h på Mulsanne.
När McLaren gick i depå för att lämna över till Amon vid 17.33 letade han genast upp Firestones representant och förhandlade fram ett byte till Goodyear.
Det här kalkylerade draget bidrog till en tidsförlust som inte gick att ta igen förrän Miles i #1 saktade in och lät McLaren komma ikapp för en kontroversiell målgång.
Tidsförlusten ledde också till McLarens berömda stridsrop, ”Go like hell!” (”Kör som fan!”), när Amon gjorde sig redo att lämna depån. Det var helt jämnt mellan Ford och Ferrari, så loppet blev till en duell mellan Miles GT40 och Ferraris 330P3 på Mulsannerakan.
När Ferrarin kämpade för att stå emot GT40:ns fart på raksträckan exploderade Bandinis motor. Resten var bilhistoria.
När klockan närmade sig fyra på eftermiddagen dagen efter radade de överlevande Fordbilarna #2, #1 och #5 upp sig för en iscensatt målgång.
Intressant nog debatteras det kontroversiella ”döda loppet” mellan de två Shelby-bilarna än idag, men historieböckerna tillskriver McLaren och Amon segern eftersom de startade längre bak och därför körde en längre sträcka på samma tid.
Många anser att de inte hade varit med i kampen utan den tidiga övergången till Goodyear-däck.
Shelby, Ford och Goodyear återvände till Le Mans 1967 och tog hem en andra rak seger med Mark IV (och Goodyears tredje). Efterföljande år tog Goodyear hem totalt 14 segrar i Le Mans 24-timmars.
De senaste åren har Goodyear utvecklat ett nytt sortiment av däck för FIA World Endurance Championship (WEC), inklusive Le Mans 24-timmars.
I september 2020 hjälpte Goodyear också den brittiska truppen JOTA och det franska laget Panis Racing att säkra en pallplats i LMP2-kategorin.
